Där var vintern över på riktigt

Jag kom precis på att jag inte har bloggat ett enda ord om bandyfinalen. Som sportjournalist från Bollnäs borde det innebära spöstraff. Men det är inte av bitterhet över förlusten. Att ta sig till final är helt otroligt jävla galet sjukt bra gjort av grabbarna från Åsen. Hatten av för det! Dessutom var Hammarby väl värda ett SM-guld i bandy, förlåt jag menar snöskottning.
Nu kan vi äntligen släppa allt vad vintersport heter och njuta av det gröna fältets schack.

Ikväll: Malmö FF-Örebro på en matta som enligt Rolle Nilsson ska vara tillräckligt bra för att det ska gå att rulla boll. Upp till bevis!

Slut på vintersport, men hockeyslutspelet då?
Fuckit! Jag har visserligen varit en rätt inbiten Färjestadare genom åren men i nuläget skulle jag bara känna igen ett par spelare ur truppen, max.
Från guldlaget 2006 finns endast tre spelare kvar. TRE. 3!
Jag påstår inte att fotbollsspelare är världens mest trogna släkte men kom igen. Tre?
Det gör att känslan för laget blir aningen svagare.

Nobody´s perfect

Tidigare kunde jag sitta i timmar, till och med dagar, med en artikel. Knåpat, ändrat om och putsat. Allt för att den skulle bli perfekt. Det jag inte har fattat är att den perfekta artikeln inte finns.
Nu har jag lärt mig släppa på kvalitetskraven. Självklart strävar jag efter att varje text ska vara så bra som möjligt men jag har insett att varje text inte behöver vara ett litterärt mästerverk.
Jag har skrivit fem artiklar ikväll. Ingen perfekt, men samtliga tillräckligt bra för att gå i tryck.

På ett kyligt Örjansvall

Mitt-i-mellan Björn Hellberg och Staffan Lindeborg på pressläktaren. Kändis-spottingen var mer spännande än matchen. Men, 0-0 var väntat. Halmstad och Trelleborg visar att de förtjänar den tråk-stämpel jag, och förmodligen många andra, har satt på dem.
Men en allsvensk premiär är en allsvensk premiär och jag får betalt för att titta på den. Går det att få ett bättre jobb?

Hellberg hyllade sitt Halmstads högerback, Ryan Miller, och lyfte upp honom som matchens lirare.
Jag säger Michael Görlitz. Skulle bli förvånad om han är kvar i Halland efter sommarens transferfönster.


Innan idag övergår till imorgon så tycker jag att alla ska säga grattis till världens bästa Sanna som fyller år.



Såhär roligt tycker hon att det är.

Nu är den här

Expressens allsvenska bilaga.
Ett säkrare vårtecken finns inte. Varje år har jag med spänning sett fram emot att de allsvenska bilagorna ska släppas i butikerna. I år är inget undantag. Den enda skillnaden är att den här gången har jag varit med och gjort en. Det känns nästan lite overkligt.

Det börjar ordna upp sig på sommarjobbsfronten också. En sommar hemma i Bollnäs går inte av för hackor men Malmö smäller lite högre.
Malmö FF-Blåvitt på Swedbank Arena eller Hällbo-Landafors på Stenvallen? Valet var rätt enkelt.
Ni som vill ha hem mig till Norrland får vänta.

Benknäckargänget

Benpipor ryker till höger och vänster i sportvärlden för tillfället. Dricker folk inte mjölk längre?
För en dryg vecka sen var det Arsenals Aaron Ramsey.
Sen var det dags för den här stackaren.


Befarat benbrott, skriver Bladet.
Vadå befarat?
Jag är ingen läkare men jag kan garantera att det där inte är någon stukning.


Men coolast av alla måste väl ändå Kristianstads norrbagge Erik Dokka Haug vara. Ett par minuter efter att båda benpiporna kapats ligger han på sin bår, sörplar lite vatten och ger direktsänd intervju. Handboll är en sport för tuffingar.

Här har ni facit

Efter att med trötta ögon studerat lagen har jag kommit fram till att allsvenskan 2010 kommer att sluta så här:

IFK Göteborg
Elfsborg
Kalmar
AIK
Malmö
Mjällby
Halmstad
Helsingborg
Häcken
Djurgården
Örebro
Gefle
Gais
-------------
Trelleborg
-------------
BP
Åtvidaberg

Kom ihåg var ni läste det först, som man säger...

Size does matter

De senaste veckorna har jag mött väldigt många stora idrottsmän. Henke Larsson är störst av de största men det är inte hans storhet jag tänker på.
Jag tänker på bland andra Jimmy Lidberg, Kim Ekdahl du Rietz, Sebastian Lönnborn och igår, Staffan Olsson.
Men, de är väl inte så stora?
Nej, de är inte Henke Larsson-stora. Istället har de något annat gemensamt - De är fysiskt enorma.
Bredvid dem känner jag mig som en liten skolpojke med nackspärr. Min hand försvinner i deras dasslock till nävar när vi ska hälsa och jag har äntligen hittat anledningen till att jag aldrig lyckats som idrottsman. Jag är för liten.


Här visar Mr Magnusson varför vi inte ska använda wikipedia som källa.